Jump to content

User:Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao

Di Wikipedia, e ensiklopedia liber

Johan Joseph (John) de Pool (☆ 12 di mart 1873 na Willemstad - † 8 di ougùstùs 1947 na Panama) tabata un escritor di prosa na spaño.[1] Prinsipalmente el a gana un nòmber bou di Suramerikanonan pa medio di su kantidat grandi di skirbimentunan tokante Simon Bolivar i su contemporáneonan i kamaradanan. Bou di e Curasoleñonan e ta conoci primordialmente como un escritor di memorianan Curasoleño cu awor ta wordo publica na Hulandes pa prome biaha.[2] E obra di John de Pool ta importante te awe ainda pasobra e ta proveé ​​un imágen personal i penetrante di e bida sosial kultural, ‘sosiabilidat’, di e isla di Curaçao rònt di kambio di siglo 19 pa siglo 20, un periodo den kua e eskritor ta nostálgiko ta pensa bèk.[3]

Biografia[editá | editá fuente]

John de Pool (1873-1947) behoorde tot de Spaanse school in de Antilliaanse letterkunde.[4] Su prome obra Del Curacao que se va (1935), e ta describi den un tono medio melankoliko, medio ironiko su isla natal ront di e kambio di siglo. E buki ta consisti di 74 rubrika ku por wordu kategorisa den 5 tema: folklor, arte i kultura, ensenansa, persona i susesonan.

dat voor het eerst in 1935 verscheen, geeft John de Pool op half-melancholieke, halfironische toon een beeld van Curacao rond de eeuwwisseling. Wat een bespreking van "Del Curacao que se va" zo bemoeilijkt is het feit dat het boek is opgebouwd uit meer dan zeventig rubrieken over zeer uiteenlopende onderwerpen.

Op het gevaar af dat belangrijke onderwerpen uit de boot vallen, heb ik de rubrieken in de volgende vijf kategorieen verdeeld: a. Volkskunde, b. Kunst en cultuur, c. Onderwijs, d. Personen en e. Gebeurtenissen.

(Curaçao 1873 - Panama 1947), eskritor di prosa di skirbimentu spañó, ta konosí prinsipalmente den e repúblikanan bisiña di Sur Amérika komo un eksperto riba historia di Simon Bolivar i su contemporáneonan, pero a bira partikularmente famoso na Curaçao komo un deskribidó di hende i situashonnan rondoná e kambio di siglo, den kua, den un tono mitar melankóliko, mitar iróniko, ta papia di hende bieu i kosnan ku ta pasa. E ta un di e representantenan mas importante di e skol spañó (wak @: Arte visual; @: Literatura na Antia Hulandes). Pa konmemorá su memoria, un kaya a haña su nòmber den e distrito di Brievengat (Brievengat Bieuw - òf Oud Brievengat: E promé di e kompleho di bibienda públiko riba e sitio aki). Na Bievengat i (parti di) Bonam, vários kaya ta karga nòmber di Curacaoanonan famoso ku a laga nan marka riba tereno kultural/artístiko.[5]

De Pool wachtte, zo weten we uit een interview met hem, jaren op een ridderorde voor het uitvoeren van inlichtingenwerk in Panama voor de Nederlandse regering.[1]

Curazao que se va bestaat uit vierenzeventig hoofdstukken.[6]

Obra[editá | editá fuente]

  • 1935 - Del Curazao que se va: páginas arrancadas de El libro de mis Recuerdos, Santiago de Chile
  • 1960 - Zo was Curaçao (tradukshon di Del Curazao que se va den: Antilliaanse Cahiers jrg. 4, nr. 1-4 (1960);
  • 1943 - El primer chispazo del genio
  • Bolivar en Curazao
  • 1946 - Manuel Carlos Piar, conquistador de la Guyana
  • 1956 - Lit.: J.Terlingen, Lengua y literatura españolas en las Antillas Neerlandesas

E articulo aki ta uza ortografia di Papiamento. Lo aprecia si por mantene e articulo aki na estilo di Papiamento.


Francio E. Guadeloupe (☆ 1971 na Aruba), ta un antropologo social y cultural y un sociologo di desaroyo Arubano-Hulandes.

Bida y labor[editá | editá fuente]

Francio Guadeloupe a nace y lanta na Aruba. Cu diesocho aña el a muda pa Hulanda, unda e tabata traha y studia antropologia cultural y estudio di desaroyo na Universidat Radboud na Nijmegen. Na 1999, Guadeloupe a obtene e grado di master den sociologia di desaroyo, basa riba su investigacion riba e cultonan Afro-Brazilero "Candomblé" y "Umbanda" na Rio de Janeiro y Salvador da Bahia (Brazil). A base di su disertacion Guadeloupe a publica dos buki: A vida e uma dança The Candomble Through the Lives of Two Cariocas (Nijmegen, CIDI, 1999), y Dansen om te leven: over Afro-Braziliaanse cultuur en religie (Luyten & Babar, 1999). Na 2006, el a terminá su doctorado den antropologia social y cultural na Universidat di Amsterdam (UvA), caminda el a lidera e grupo di programa Globalizing Culture and the Quest for Belonging.[1]

, ta presidente di Universidad di St. Martin na Philipsburg, Sint Maarten riba e isla bi-nacional di Sint Maarten & Saint Martin (Caribe Hulandes y Frances). E obra di Guadeloupe por ser deskribí komo un investigashon di posibilidatnan ku ta buska pa desmontá e fikshonnan di "rasa", sexismo, i e naturalizashon di hierarkianan di klas ku a bira trese den nos pensamentu, komportashon, i aranzamentunan institushonal. Su método ta mihó reflehá den e axioma aki tradusí for di un artíkulo hulandes publiká den e revista Sociale Vraagstukken na 2012:

  • Guadeloupe, former dean of the University of St. Martin (USM),
  • Francio Guadeloupe is a senior researcher and staff member of the KITLV. A Social & Cultural Anthropologist by training, Dr. Guadeloupe has worked at all the major universities in the Netherlands. He served for four years as the President of the University of St. Martin (USM), until hurricane Irma led to the temporary closure of the institution on the bi-national island of Sint Maarten and Saint Martin. He is currently the chair of the project ‘Island(er)s at the Helm: Co-creating research on sustainable and inclusive solutions for social adaptation to climate challenges in the (Dutch) Caribbean‘.

Guadeloupe’s principle areas of research have been on the manner in which popular understandings of national belonging, cultural diversity, religious identity, and mass media constructions of truth, continue to be impacted by colonial racisms and global capital. He has pursued these interests in his research and publications on social processes on the bi-national island of Saint Martin & Sint Maarten (St. Martin), Curaçao, Aruba, Saba, Sint Eustatius, Brazil, and the Netherlands. He is the author of the monograph, Chanting Down the New Jerusalem: Calypso, Christianity, and Capitalism in the Caribbean (University of California Press, 2009). Dr. Guadeloupe is currently embarking on a study of climate challenges in the (Dutch)Caribbean from a popular culture and cultural heritage perspective.


Francio Guadeloupe (Aruba, 1971) kwam op zijn achttiende van de Antillen naar Nederland. Hij werkte als opbouwwerker en studeerde culturele antropologie en ontwikkelingsstudies in Nijmegen en Amsterdam. Als antropoloog is hij momenteel verbonden aan de Universiteit van Amsterdam.

Ministerie van BZK vestigt 2 nieuwe leerstoelen voor het Koninkrijk Nieuwsbericht | 23-05-2024 | 16:19

Het ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties (BZK) vestigt 2 nieuwe leerstoelen voor het Koninkrijk. Er komt een leerstoel politicologie/bestuurskunde en een leerstoel antropologie/sociologie.

De Universiteit Leiden en de Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen (KNAW), Koninklijk Instituut voor Taal-, Land- en Volkenkunde (KITLV), in samenwerking met de Universiteit van Amsterdam (UvA), zijn geselecteerd als vestigingsplaatsen voor de leerstoelen. De Universiteit Leiden zal de leerstoel politicologie/bestuurskunde bekleden en KITLV/UvA de leerstoel antropologie/sociologie.[2]

Leerstoelhouders De Colleges van Bestuur van de UvA en de Universiteit Leiden hebben het voorstel tot de benoeming van hun kandidaat goedgekeurd. Sociaal en cultureel antropoloog, onderzoeker dr. Francio Guadeloupe wordt de leerstoelhouder Publieke Antropologie van Koninkrijksrelaties voor de KNAW/KITLV/UvA. Dr. Wouter Veenendaal, universitair hoofddocent Vergelijkende politicologie bij het Instituut Politieke Wetenschap van de Universiteit Leiden, wordt leerstoelhouder Democratische Vertegenwoordiging in het Koninkrijk voor de Universiteit Leiden. Hij zal bij het KITLV in Leiden worden gedetacheerd.



Damen Shiprepair Curaçao (DSCu), antes Curaçaosche Dok Maatschappij (CDM), ta un empresa di eksplotashon di dòk i reparashon di barku ku ta establesé den Schottegat na Kòrsou desde 1958. E fasilidatnan i infrastruktura di e dòknan i waf ta propiedat di CDM Holding NV[3] , un kompania di gobièrnu di Kòrsou fundá na 1958. Desde 2017 DSCu ta hür i opera esakinan.

Historia[editá | editá fuente]

Curaçaosche Dok Maatschappij a wòrdu fundá na desèmber 1958 a base di un akuerdo entre Curaçaosche Petroleum Industrie Maatschappij (CPIM) ku su supsidiario Curaçaosche Scheepvaart Maatschappij (CSM) i e companianan N.V. Combinatie Pletterij Nederhorst, Dok- en Werf Maatschappij Wilton¬Feijenoord N.V. i Nederlandse Dok¬ en Scheepsbouw Maatschappij v.o.f.[4] Riba 1 di yanüari 1959 CSM a pasa e operashon di e dòknan pa Curaçaosche Dok Maatschappij.

For di inisio CDM tabata e empresa di reparashon di barku mas moderno den Karibe i for di 1972 tambe esun mas grandi. CDM a kontribui grandemente na ekonomia di Antias Hulandes. Het totaal aantal eigen werknemers bedraagt circa 1.200.?? Den un reorganisashon grandi na 1962 e empresa ta tuma over e Reina Wilhelmina dok di NV Combinatie Pletterij Nederhorst i Beatrix dok di refineria Shell.[5] E ekspansion di su fasilidatnan i personal a kontinua te aña 1982, ora un reseshon a dal e mundu maritimo. Te fin di e dekada tabatin atrobe un subida den e aktividatnan.[6]

Na 2015 e empresa hulandes Damen Shipyard Group a traha un waf di reparashon na Kòrsou pa e toubotnan, fabriká pa Damen, ku ta navega den Laman Karibe. Riba proposishon di gobièrnu di Kòrsou, e grupo tambe a tuma over dia 1 di febrüari 2017 e aktividatnan di CDM, ku den un forma kontrolá a bai fayit na ougùstùs 2016.[7][8] Bou di nòmber i maneho nobo e empresa a logra rekobrá un posishon den top na Karibe na 2018, ofresiendo un seri di servisio den mantenshon, reparashon, adaptashon i konvershon di barkunan i konstrukshonnan offshore di tur tamaño.

Dòknan[editá | editá fuente]

Den kurso di tempu a operá diferente dòk:

  • Reina Wilhelmina: dòk flotante, 3000 dwt, 1926 -1980 (antes di NV Combinatie Pletterij Nederhorst)
  • Juliana - dòk flotante, 4000 dwt, 1929-1946 (bendi na Surabaya)
  • Beatrix- dòk kobá di 28.000 dwt, 192 meter largu (1943 - presente)
  • Antilia: dòk kobá di 120.000 dwt, 280 meter largu (april 1972 - presente)

Banda di esei tin dos dòk flotante desde 2018.[9] Despues ku nan tabata defekto pa algun tempu a disidi pa saka nan por kompleto for di waf den kurso di 2024.[10]

Damen =[editá | editá fuente]

  • Desde 2017 Damen Shiprepair Curacao ta hür i taa eksplota e fasilidatnan i infrastruktura den waf di CDM di un kompania di gobièrnu funda na 1958, CDM Holding NV. [1] Desde 20?? propiedad di Antias Hulandes.
  • Na 2016 CDM a wordu deklara fayit ku a wordu lanta na 2021 wegens gebrek aan baten.[2]

Na 2015 Damen a traha un waf di reparashon na Kòrsou pa e trailernan ku Damen a traha i ku ta bula den awa karibense. Riba 1 di febrüari 2017, riba proposhon di e Gobièrnu di Kòrsou, e Grupo tambe a tuma over e aktividatnan di CDM, ku den un forma kontrola a bai fayit na ougùstùs 2016.[3] Personal i material a pasa pa e kompania nobo Damen Shiprepair Curaçao (DSCu). E pianan flosante di e CDM lo ser remplasá durante di aña 2018 ku pianan mas grandi: pianan C lo bira 230 pa 45 meter i pianan D 108 pa 23 meter. E kantidat aki ta úniko den Karibe i Latino-Amerika.[4]

Damen bouwde in 2015 een reparatiewerf op Curaçao voor de door Damen gebouwde sleepboten die in de Caribische wateren varen. Op voorstel van de Curaçaose regering nam de Groep op 1 februari 2017 ook de activiteiten over van de Curaçaose Dokmaatschappij (CDM), die in augustus 2016 gecontroleerd failliet was gegaan.[5] Personeel en materieel ging over naar het nieuwe bedrijf Damen Shiprepair Curaçao (DSCu). De oude drijvende dokken van de CDM worden in de loop van 2018 vervangen door grotere: dok C wordt 230 bij 45 meter en dok D 108 x 23 meter. Deze omvang is uniek voor het Caribisch gebied en Latijns-Amerika.[6]

  • NOTES

Van ds zijde van de afdeling „Public Relations" van de CPIM kregen wij het volgende bericht: De N.V. combinatie Plet terij--Noderhorst tezamen mol de Nederlandsche dok- en scheepsbouw maatschappij V.O.F, on do N.V. dok-on werf maatschappij Wilton-Feyenoord hebben in principe overeenstemming bereikt mei do N.V. Curacaosche Petroleum Industrie maatschappij en de N.V. Curacaosche scheepvaart maatschappij-, op grond waarvan hol thans door laatstgenoemde maatschappij geëxploiteerde Beatrix dok met bijbehorend scheepsreparatiebedrtjf als mode do bedrijven dor N.V. combinatie Pletterij-Nederhorsl binnenkort als oen bedrijf zullen worden geëxploiteerd door oen 'o stichten „N.V. Curacaose dok maatschappij". De nieuwe N.V. zal hierdoor beschikken over do grootste en modernste schoepsreparatie-faciliteiten in hot Caraibisch gebied.[7]

In 2017, DAMEN Shipyards took over the facilities and invested heavily in infrastructure, as well as the upgrading and training of its workforce. With two large graving docks and two floating docks, cranes with capacities of up to 75 tons and more than 2,000 meters of repair wharves and fully equipped repair shops, DAMEN Shipyards is one of the largest and best-equipped ship repair facilities in the Caribbean.

Er zijn twee gegraven dokken, namelijk het 30.000 dwt Beatrixdok, gebouwd door de Shell in 1942/1943 en het Antiliadok, groot 130.000 ton, in april 1972 officieel in gebruik gesteld door Gouverneur Leito. Het bedrijf heeft in belangrijke mate bijgedragen aan de economie van de Nederlandse Antillen, heeft tot 1982 voortdurend uitgebreid zowel in faciliteiten als in mankracht, maar is in 1982 getroffen door de recessie in de scheepvaart. Het totaal aantal eigen werknemers bedraagt circa 1.200. Door de moderne faciliteiten kunnen alle scheepsreparaties worden verricht. Het heeft technisch gezien in de internationale scheepvaartwereld een zeer goede naam. De Curaçaosche Dok Maatschappij beschikt behalve over de twee gegraven dokken ook over diverse reparatiekaden, dok- en kadekranen en modern ingerichte werkplaatsen.[8]

Ter gelegenheid van de ingebruikneming van het grootste commerciële droogdok van het westelijk halfrond zal de post'administratie van de Nederlandse Antillen op 7 april 1972 een bijzondere frankeerzegel in de waarde van 30 cent uitgeven. Het ontwerp van deze zegel werd verzorgd door de heer Oscar Ravelo op Curacao. Op de eerste dag van uitgifte zullen de enveloppen uitsluitend gefrankeerd met deze zegel voorzien worden van een eerste-dag-stempelafdruk.[9]

Overname per 1 februari 2017 door Damen Shipyard Group[10]

Curaçaosche Dok Maatschappij N.V. is een dok- en scheepsreparatiebedrijf gevestigd in Curacao. Het kwam in december 1958 voort uit de combinatie Curacaos Petroleum Industrie Maatschappij (CPIM) en Curaçaosche Scheepvaart Maatschappij (CSM) en de N.V. Combinatie Pletterij Nederhorst, de Dok- en Werf-Maatschappij Wilton¬Feijenoord N.V. en de Nederlandse Dok¬ en Scheepsbouw Maatschappij v.o.f., waarbij op 1 januari 1959 het dokbedrijf van CSM overgedragen werd aan de N.V. Curaçaosche Dok Mij.

Na 1972 e tabata e empresa di reparashon di barku mas grandi den Karibe. El a logra rekobrá un posishon den top na 2018, despues ku e grupo hulandes multinashonal a tuma over e maneho di CDM na 2017 pfresiendo servisio amplio den mantenshon, reparashon, adaptashon i konvershon di barkunan i konstrukshonnan offshore di tur tamaño.

despues ku esaki a pasa pa e grupo hulandes Damen Shipyards na 2017. In 2017, global player Damen Shiprepair & Conversion took over the management of the Curaçao Drydock Company, established in 1959. Under the new name it will continue offering a full range of services in maintenance, repair, refit and conversion of vessels and offshore constructions of all sizes. Na 2017, e hungadó global Damen Shiprepair & Conversion a tuma over e maneho di Curaçao Drydock Company, establesé na 1959. Den e nòmber nobo e lo sigui ofresé un gama kompleto di servisio den mantenshon, reparashon, adaptashon i konvershon di barkunan i konstrukshonnan offshore di tur tamaño.


Tula[editá | editá fuente]

  • nl.wiki vertalen: Vrijheidsstrijder wordt nationale held

Tula werd steeds meer gezien als symbool tegen de slavernij. In 2010 werden hij en andere leiders van de slavenopstand officieel gerehabiliteerd als ‘mannen en vrouwen van eer en goede naam’ en op initiatief van het Fundashon Rehabilitashon Tula werd hij zelfs officieel uitgeroepen tot nationale held van Curaçao.[23] Dit werd nog eens benadrukt in 2013, toen het 150 jaar geleden was dat de slavernij door Nederland werd afgeschaft. Dat jaar werd door de ministerraad namelijk uitgeroepen tot het jaar ter ere van de vrijheidsstrijder Tula.[24] Volgens oud-premier Don Martina kan de nationale held Tula zich nu voegen bij illustere internationale vrijheidsstrijders zoals Nelson Mandela, Martin Luther King en Gandhi.[23] Sinds 2020 is hij opgenomen in het lijstje van vijftig onderwerpen die inkijk geven in de Curaçaose geschiedenis, de zgn. Canon van Curaçao.[25] In Nederland gaat deze erkenning moeizamer. In 2021 werd een motie in de Tweede Kamer om Tula op te nemen in het onderwijs nog afgewezen, maar op 29 oktober 2022 wordt wel een motie aangenomen om meer aandacht geven aan de verhalen van vrijheidsstrijders als Tula en anderen in het onderwijs en tegelijkertijd ook onderzoek naar hen te doen.[26] In de excuses van de Nederlandse regering voor het slavernijverleden wordt Tula door minister-president Mark Rutte met name genoemd.[27]


Pedro Pablo Medardo de Marchena (☆ 29 di yüni 1899]] na Kòrsou - † Kòrsou 29 di yüni 1899 i a muri 15 di mei 1968 na Boneiru, kaminda el a biba for di aña 1940 te na su morto. Kasi 30 aña el a biba na Boneiru, despues ku gobièrnu kolonial a pone prezu den kampo di konsentrashon pa motibu di su pensamentu revolushonario.[1] Medardo ta yu di un hudiu ku tabata biba na Kòrsou. Su mama tabata un dama koló skur di Kòrsou ku a kria Medardo. Su tata a sostené su edukashon kompletamente i tambe a rekonosé su yu, for di kua Medardo a haña e fam di su tata, Benjamin Abraham de Marchena. Medardo den e tempu ei tabata negoshante.

Guera[editá | editá fuente]

Durante di Di Dos Guera Mundial, den mei 1940, Gobièrnu Kolonial a disidí di kue diferente hende sospechoso i ku fam straño prezu. Aparentemente nan tabata un peliger pa estado. Entre personanan akí tabatin Fred Fischer fotógrafo, dòkter J. Benesch, tur dos nasé na Alemania i tambe Pader Paul Brenneker ku nan a kere ku el a nase na Berlin i tambe Medardo de Marchena. Medardo no pa motibu kaminda el a nase, pero si pa su pensamentunan ku nan a kategorisá komo peligroso i antikolonial. E tabata un di e promé personanan peligroso ku nan a arestá na Kòrsou., sospecha di ta simpatisá ideanan komunista i pro nazi. Aparentemente tabatin 2 otro Antiano mas den e kampo di konsentrashon na Boneiru, pero mi no a haña konfirmashon di esaki. Den dékada 20 Medardo de Marchena ta haña problema ku iglesia katóliko i asta tabata na punto di kuminsá un kaso den korte kontra iglesia katóliko. Medardo a publiká diferente artíkulo kontra mishon katóliko, i tambe kontra dominio hulandes. E tabata kier a habri wowo di nos komunidat kontra di dominio hulandes i tambe kontra katolisismo. Medardo a batisá i kasa katóliko i su yunan tambe el a batisá katóliko. Durante e lucha akí e ta laga un domi batisá su di 4 yu.

Publikashon[editá | editá fuente]

Na 1929 Medardo a publiká e buki “Ignorancia o educando un pueblo”, despues el a manda un karta pastoral i tambe artíkulonan ( entre pueblo i gobièrnu) den “De Onpartijdige” (1932– 1934). Ni e gobièrnu kolonial, ni iglesia katóliko por a imaginá ku Medardo lo a alkansá asina tantu hende. Den e publikashonnan akí e tabatin algun akusashon hopi serio. Por ehèmpel el a puntra ken tin falta, ku nos no tin nos mes hendenan den posishonnan haltu den komunidat, posishon ku ta nesesario pa duna nos hendenan mas rèspèt. Medardo a splika, ku ta: “hòmbernan blanku ku wowo blou ku ta parse hende muhé dor di nan manera di bisti, ku tin tantu Roma komo Hulanda komo nan patria. Ta nan ta kulpabel ku Kòrsou a keda tras, miéntras ku e poblashon di koló pa mas ku kuater generashon kaba ta gosa di abolishon di sklabitut”.

Pedro Pablo Medardo de Marchena ta derá den e santana di Iglesia Protestant na Playa Boneiru.

  1. https://awemainta.com/wp-content/uploads/2024/03/BONERIANO-27-03-2024.pdf Bula Waya], Boneriano (27 di mart 2024)